En kyrka för alla nationer och alla generationer

”Alla var så konstiga och glada”

Said Karegeran heter jag och är 27 år idag. Jag vill berätta vad som hände…

Jag är 19 år gammal och går in i Göteborgskyrkans lokal en fredag. Min närmaste vän tog med mig till hans församling. Det är en massa människor som sjunger och pratar och har händerna i luften. Mina tankar är att dom måste vara helt galna. Jag sitter där med hörlurarna på och njuter av min egen musik. Efteråt så är det fika och folket börjar hälsa på varandra och frågar vem jag är och vem jag känner här. Säger att min vän Daniel tog med mig hit. Och vi fortsätter att prata och hänga. En av ungdomsledarna Boris, kom fram och började prata med mig och frågade om jag ville komma nästa fredag med. Men jag var ytterst tveksam. Alla var så konstiga och glada. Förstod mig inte på dem. Men jag kom den fredagen i alla fall och fortsatte med det. Och även om dom var blåsta i huvudet enligt mig, så tyckte jag ändå att dom var sköna.

Efter ett tag så blev jag bjuden att åka med på en kristen konferens i Älmhult. Där blev jag bara förvirrad och ångrade mig djupt att jag åkt med. Men på kvällen innan vi åker hem så sitter vi och lyssnar på en predikant. Och han pratar om kärlek hit och Jesus dit. Vem är denna gubbe som pratar om frihet i Jesus? Vad vet han om livet, och vad vet han om hur folk kämpar för sina liv? Han av alla borde vara tyst för vad vet denna predikant om livet? Och allt jag ville i denna stund var att åka hem och aldrig höra om Jesus igen. Men just då när jag tror att predikanten är klar så säger han högt: Du som ännu inte har tagit emot Jesus i ditt liv- kom fram så ska vi be! Jag kollar runt och ingen rör på sig. Jag måste nog vara den ända här som inte tagit emot Jesus. Men något händer när predikanten ställer frågan igen. Det blir varmt inombords och känns skakigt och hjärtat bultar som aldrig förut.Jag börjar tänka: Vad har dom gjort och vad har dom gett mig att äta? Plötsligt så hör jag: Said kom till mig jag väntar på dig om och om igen! Och jag gör mitt yttersta för att hålla minen så ingen ska märka nåt, och klarar det.

Hemma så var jag totalt i chock! Jag tänkte bara… Var det Jesus? Dom måste ha gjort något, detta kan inte vara sant. Dagar och veckor går och jag blir ständigt påmind om vad jag fick uppleva. Men jag fick samtidigt tid att smälta det för att förstå vad som hänt mig. Jag hade aldrig upplevt detta och att få höra att Jesus vill att jag ska komma till Honom var bara för överväldigande. Hade aldrig känt mig så hel i hela mitt liv.  Jag älskar Jesus av hela mitt hjärta. Han har förvandlat mig så mycket och gett mig hopp, friden och en mening med mitt liv.

Matteusevangeliet 19:29 ”Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.”