En kyrka för alla nationer och alla generationer

”Min Gud är alltid med mig, genom allt”

Jag är uppväxt i en kristen och helt fantastisk familj, min pappa arbetade som pastor. Jag hade min tro på Gud som liten och jag visste att jag alltid kunde vara trygg med honom. Var med i KingsKids där vi åkte omkring till olika platser för att berätta vem Jesus är genom dans och drama. När jag var 8år så flyttade min familj till Blekinge där min pappa hade fått en tjänst som pastor i en församling.

Från storstaden Göteborg där jag hade mina bästa vänner så skulle man helt plötsligt bo i den minsta lilla by där alla kände alla och jag kände ingen. Redan innan jag började min första skoldag där så visste alla i klassen att jag var en från ”den där kristna familjen från Göteborg”. Redan min första skoldag fick jag kommentarer från min nya klass om hur löjligt det är att vara kristen och mobbningen blev bara värre med tiden.

Jag minns hur en tjej brukade ropa i klassrummet ”Alla som tror på Gud räck upp en hand!!” För hon visste att jag skulle räcka upp handen varje gång så att alla kunde skratta åt mig. Var även överviktig vilket jag också blev retad för, Det drog ner mitt självförtroende totalt. Slutade äta och sprang hela tiden tills jag inte hade något på kroppen kvar.

Men jag blev aldrig nöjd. Efter 4 år i Blekinge berättade mamma och pappa att vi skulle flytta tillbaka till Göteborg! Det var den bästa nyheten jag kunde få! När vi flyttade tillbaka till Göteborg bestämde jag mig för att hålla mig ifrån kyrkor och började istället känna hat mot kyrkor. Jag ville aldrig mer bli mobbad för min tro igen, så jag höll allt inne istället och ville aldrig mer nämna något om min tro.

Började söka bekräftelse av människor runt om mig hela tiden i en väldigt ytlig värld, gjorde allt bara för att få känna mig omtyckt. Den där ytliga världen blev bara värre med tiden. Kom till stunder i livet där jag inte längre såg något hopp allt var bara svart. Var med i slagsmål, började röka och dricka alkohol när jag var runt 14år, vilket också blev värre med tiden.

Efter gymnasiet bestämde jag mig för att rymma från allting, 2-3 veckor senare satt jag på ett plan till Bulgarien där jag skulle jobba som volontär i 4 månader. Lärde mig jättemycket under den tiden.

När jag kom tillbaka till Sverige öppnade Gud mina ögon och visade mig hur ytligt jag hade levt innan jag åkte dit. Det började växa en längtan inom mig, bort ifrån allt det där ytliga. En dag i April 2014 vaknade jag upp på morgonen och bestämde mig hastigt för att följa med till kyrkan så länge ingen i familjen frågade varför, för det visste inte ens jag själv..

Min pappa Gud räddade mig från den dagen! Han bröt ner mig totalt med sin KÄRLEK! Och byggde upp mig på nytt! Jag hade aldrig förut känt mig så älskad och så viktig för någon. Han visade mig ett helt nytt liv, han visade mig en glädje som varar för evigt! Söndagar som förut bara varit dagar man legat bakfull med ångest på blev söndagar där den Heliga ande stormade mig med sin kärlek gång efter gång och formade mig till en ny människa.

Jag var cigarettberoende i 5 år, men när jag la mitt liv i Guds händer så bestämde jag mig även för att lämna det beroendet bakom mig, allt jag behövde göra var att be Gud om hjälp och efter det har jag aldrig varit nikotinsugen! Så många gånger förut som jag försökt sluta röka utan att lyckas, men med Gud var det en bagatell!

Hittade en text jag skrivit innan jag blev frälst där jag skrev ”Den värsta känslan är när man känner sig ensam, trotts alla människor runt om en” Det sammanfattar verkligen hur jag kände innan, men det sammanfattar också hur jag absolut INTE känner längre! Jag är ALDRIG ensam! Min Gud är alltid med mig, genom allt. Det är slut på sökandet efter kortvarig glädje, jag har hittat den eviga!! TACK JESUS