Jag var 20 år och desperat. Trots att jag var student på universitetet och hade livet framför mig så kändes allt meningslöst och jag ville ta mitt liv. Det var då Gud grep in och förvandlande mig för alltid...
Jag hade inte vuxit upp i en kristen familj och kämpade mycket med osäkerhet och var rädd för det mesta. Trots det, som barn, hade jag en visshet att det fanns en Gud som såg mig.
När jag var 14 år flyttade vi ifrån Sydafrika till England och förändringen var så stor att jag plågades ännu mer av de jobbiga känslorna som dominerade mitt liv.
Vid 16 års ålder jag gick på internatskola och bestämde mig för att bli smal. Det tog inte många veckor innan jag var fast i anorexia och höll på att svälta mig. Så småningom utvecklades det till bulimi och jag var full av självhat och hopplöshet.
När jag var 20 år ropade jag ut till Gud att hjälpa mig, om Han nu fanns. Jag fick uppleva att Han fanns och att Han var mer än villig att hjälpa mig!
Jag följde med några kristna till deras ungdomsgrupp och även till kyrkan en söndag. Det var en ganska karismatisk församling och folk dansade och sjöng. Jag tyckte att det var jättekonstigt och var på väg att gå ut när en man reste sig och sade att Gud hade ett ord till någon där i rummet. Han sade några saker om mitt liv som han inte kunde veta och sen sade han ”Gud vill att denna personen ska veta att Han finns, Han älskar dig och vill ha en relation med dig”.
Jag blev helt chockad och trodde att alla i rummet visste att det var mig han talade om. Gud hade hittat mig och försökte kommunicera med mig! Under en veckas tid brottades jag med mina funderingar och tvivel. Till slut kapitulerade jag för hans kärlek som jag upplevde på ett sådant sant och påtagligt sätt. Då började resan med en Gud som har all makt men ändå tid och omsorg om varenda människa.
Det var 20 år sen och Gud har förändrat, helat och renat mycket i mitt liv. Idag är jag fri ifrån ät- störningar och Gud har lärt mig att älska mig själv! Det har varit båda härliga och svåra tider men Han har aldrig lämnat eller överget mig.
Oavsett vad du kanske kämpar med i ditt liv är Gud överlåten till att hjälpa oss, om vi vågar släppa in Honom. Han står där och väntar och dörren till Honom är öppen igenom Kristus.
Amanda Göransson
Det var ett lite nervöst steg att välja Jesus och att berätta om det för andra. Det kan fortfarande vara svårt. Hur ska man förklara en tro på något som inte går att ta på konkret?
Att Gud finns och att han har skapat oss har alltid varit en självklarhet för mig. Naturens skönhet räcker långt för mig. Det som har tagit längre tid är att lära känna honom och förstå hans kärlek och konkreta omsorg om mig i min vardag.
Idag har jag en full visshet om att Gud är nära och att han inte är en Gud som letar efter tillfälle att straffa mig. Religion är kravfylld men uppriktig relation är fantastisk. Under åren har jag lärt mig att Gud älskar när jag är ärlig. Han gillar när jag säger som det är och kommer till honom med allt, smått som stort. Livet är inte alltid enkelt men det blir så mycket lättare när man delar det med honom som har full koll.
I tolvårsåldern beslutade jag mig för att följa Jesus och ta emot honom och jag döpte mig när jag var 15. Jag fick uppleva den Helige Ande på ett speciellt sätt när jag var 18. Den Helige Ande är så dyrbar för mig. Han hjälper mig att följa Jesus och att uppleva Faderns närhet och kärlek.
Gud har hjälpt till med många saker i min vardag och jag ser ofta konkreta svar på bön. En gång visade Gud mig en bild, som en inre syn. Fantasier skulle kanske någon kalla det. Bilden var i alla fall tydlig när jag bad. Några veckor senare kom en tidning som jag prenumererade på och i tidningen fanns den bilden som jag hade sett. Jag började gråta direkt när jag såg bilden eftersom det var så träffande. Bilden var en reklambild för en kvinnokonferens i USA under en tid av förnyelse i Pensacola. Det slutade med att jag blev bjuden på hotell i USA och köpte själv resan dit. En extra uppmuntran till mig då jag hade varit hemma med småbarn i tio år (vi har fyra söner). Konferensen var fantastisk och jag fick verkligen uppleva Gud.
En annan rolig sak var att när jag första gången såg bilden var det som att Jesus frågade mig ”Vill du rida med mig på ett äventyr?”. När jag var på konferensen var temat i en sång ”YES LORD WE WILL RIDE!”. Den texten fanns på dekaler, T-shirts mm.
Efter att ha varit hemma i tio år visste jag inte vad jag skulle arbeta med. Jag fick syn på reklam för en datorutbildning som jag började. Gud sa tydligt till mig vid ett tillfälle när jag hade påbörjat studierna, ”Du ska göra karriär och karriären ska vara en träning inför det som kommer efter.” Karriär var inget som jag hade i min tankevärld, inget jag längtade efter.
Efter utbildningen blev det så att jag fick jobb som cirkelledare, sedan lärare, biträdande chef och chef. Karriären var en lärorik och utvecklande period. Nu, drygt tio år senare, har jag av olika skäl hoppat av chefsjobbet och upplever att det är tid för mig att komma in i det som varit mina drömmar sedan jag var 17 år. Jag anar Guds plan för mig framöver men är inte redo att berätta om det ännu.
Jesus sa, ”Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror, och min syster och min mor”, Matt 12:50. Du kan också få bli Jesus bror eller syster genom att välja att följa honom. Han är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom honom,
Joh 14:6. Du kan precis som jag få uppleva ett innehållsrikt liv tillsammans med honomsom har skapat dig och har en plan för ditt liv. Fly inte från honom. Närma dig honom. Välj honom. Det är det bästa valet du kan göra. Han älskar dig och har en plan för ditt liv!
Laila
Jag växte upp i en kristen familj och följde ofta med till kyrkan som ung. Men jag upplevde kyrkan som tråkig och hade inga kompisar där. Däremot älskade jag att spela fotboll med mina bröder och andra kompisar på fritiden.
Eftersom jag hade gått en del till kyrkan i barndomen trodde jag att jag visste allt om kristendomen i tonåren och för mig var det ingen skillnad mellan den och andra religioner. Att det fanns en Gud som sökte mig hade jag ingen aning om! Men en dag när jag var 18 kom min storebror hem och berättade för oss i familjen att han hade tagit emot Jesus i sitt liv! Jag kunde inte tro det var sant och funderade på vad han egentligen sysslade med.
Men jag kunde se en skillnad i hans liv. Jag började se en förändring och en djärvhet och frid jag inte upplevde i mitt eget. Genom min bror började jag lyssna på Jerusalem. De radikala texterna i deras låtar attraherade något inom mig och i ett av spåren på CDn fanns ett vittnesbörd från sångaren och det var som om Gud talade rakt in i mitt eget liv och situation! Då började jag på allvar ställa frågor till Gud och om Han fanns eller inte. I denna veva läste jag även boken “fallet Jesus” av Lee Strobel som tog död på många tankebyggnader jag hade i sinnet angående evolutionsteorin.
Under denna perioden ryckte jag även in i lumpen. Jag tyckte det var skönt att komma in i ett nytt sammanhang där jag inte kände någon och bestämde mig från första stund att bekänna att jag var kristen, men jag hade ännu inte sagt det till min familj. Under en ledig helg i lumpen åkte jag för att besöka min bror i Lund. När söndagen kom frågade han mig om jag vill följa med till hans kyrka.
Jag var glad att han frågade men samtidigt nervös. I slutet av mötet frågade han om jag ville ta emotJesus som min personliga frälsare. Trots att jag hade bestämt mig för det i mitt eget sinne var det en stor kamp inom mig, jag svettades floder! Men jag visste inom mig att om jag inte säger ja nu så kommer det förbli obekännt och jag upplevde det som att jag skulle ha bränt min chans. Tillslut sa jag ja. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, men med munnen bekänner man och blir frälst (rom 10:10)!
Det var den bästa känslan jag någonsin upplevt. Friden kom in i mitt liv och den natten ringde jag hem till pappa och sa att jag hade emot Jesus i mitt liv. Underbar känsla! Att ta emot Jesus är beslut du måste fatta. Jag lärde mig hur viktigt det är att berätta det för familj och vänner! Det finns kraft och frihet i vår bekännelse!
När man har tappat sin relation till Gud så faller man så mycket hårdare när motgångar kommer och försöker bryta ner dig. Detta var något som jag bistert fick erfara under en period av mina 6 år i USA som högskolestudent och hårt karriärsökande arbetare.
När jag flyttade långt bort från Sverige till USA så tappade jag mitt naturliga skyddsnätverk i församlingen och det var lätt att börja ta små felbeslut. Dessa små felaktiga beslut ledde sedan till andra felaktiga beslut. Varje beslut kanske inte känns så märkvärdigt i sig själv men efter ett tag så har man kommit ganska långt från där man var från början. Under denna process så blev också min relation med Gud svagare och svagare.
Relationen med Gud är som med alla andra relationer – den måste vårdas och prioriteras. Jag satsade hårt på skolan för att få de bästa betygen. Jag tänkte att det var väl ingen idé att åka tvärs över jorden och betala massa pengar om man inte skulle få bra betyg. Tillslut fanns ingenting kvar av min relation till Gud – jag kanske besökte en kyrka någon gång ibland men jag levde fortfarande kvar i min dåliga natur. Jag körde helt enkelt på blint i sin egen takt utan att reflektera över det som verkligen spelar roll.
Men Gud var inte beredd att förlora mig för gott. För att jag skulle kunna hitta tillbaka till Gud var han tvungen att fullständigt bryta ner mig. Han fick ta bort all min stolthet, bryta upp felaktiga relationer (en förlovning) och slutligen ta bort det jag förmodligen värdesatte allra mest - min affärskarriär. Jag gick från toppen till botten av min karriär på mindre än 6 månader. När jag till slut sade upp mig efter bett att komma tillbaka en andra gång för att sedan säga upp mig en andra gång så hade jag en månad på mig att lämna landet. Livet kändes inte speciellt kul att leva – det kändes som att mina 6 år i USA var helt bortkastade och det enda som jag egentligen hade kvar var mina gigantiska studielån....ett fullständigt misslyckande kändes det som.
Jag var helt tom, kunde inte äta normalt och hade ingen motivation till att göra någonting. Mitt primära mål blev att överleva tills jag kunde ta mig hemåt igen. Min livlina blev min oroliga mor och mina kristna vänner som tog hand om mig. Gud kunde nu påbörja sitt arbete i mig och ta bort det som inte skulle vara där. En fullständig omstart helt enkelt. Det gjorde väldigt ont!
När man är mitt i stormens öga så känns det inte alltid så kul och man förstår inte varför allt händer som det gör. Nu i efterhand ser jag hur Gud verkligen räddade mig från ett liv som skulle ta mig långt bort från Honom och den plan Han har för mitt liv. Jag är så otroligt tacksam hur Gud ville ge mig en ny chans och det är ett bevis för att det finns ingen som älskar mig så mycket som Han.
Mitt råd till dig är att hålla din relation till Gud levande och vårda den ömt – för den dag du då möter motgångar så kommer Gud ge dig styrka för att du ska kunna gå igenom det utan behöva falla så långt ner. Vi har en fantastisk Fader – räkna med honom i ALLT!
Blessings,
Torbjörn
Jag har vuxit upp i en kristen familj som alltid gått till kyrkan (Pingstkyrkan i Kungsbacka), bett- och tackat för maten, läst aftonbön innan jag somnat. Jag fick lära mig tidigt om Jesus genom söndagsskolans berättelser och barnens bibel. Detta är jag väldigt tacksam över och jag upplever att min egen tro har vuxit fram genom detta.
Jag har alltid känt att Gud har varit med mig. Har jag haft tankarna på att testa något annat så har det alltid tagit emot i hjärtat och sen har jag frågat mig, varför skulle jag göra så? Det är inte rätt… Gud har verkligen lett mig!
Jag var en väldigt osäker och tyst tjej fram tills att jag gick i 7:an. Då började detta vända och en process började där jag kunde vara mer frimodig och i några sammanhang ta för mig lite mer. Jag kan inte säga att något speciellt hände. Men de som kände mig då och vet vem jag är idag, kan se en väldigt stor skillnad. Det är en förvandling som jag är otroligt tacksam över. Det var också när jag var 13 år som jag verkligen bestämde mig för att följa Jesus och den 25 maj 2003 döptes jag i havet.
Sedan dess har min Gudsrelation vuxit och jag har fått ta olika steg tillsammans med honom. I 2:an på gymnasiet tog jag över ledaransvaret för en Ny Generationsgrupp på min skola. Där gjorde vi olika saker för att uppmuntra våra skolkompisar, göra Jesus känd och vi träffades en gång i veckan och bad för skolan, lärare och elever!
Mitt år på bibelskola Livskraft fick bli det bästa, bara umgås med Gud och lära känna likasinnade människor som blev vänner för livet! Här fick jag lära mig mycket om Gud och Bibeln, samt vara med i mycket praktik ute i församlingar. Dessutom åkte vi på en 5 veckors missionsresa till Indien där vi verkligen fick känna på att vara beroende av Gud! Det är fantastiskt och spännande att vara ledd av Gud!
Det är nu ett privilegium att få möjligheten att arbeta på ett kristet företag, Kyrksajten. Där får jag vara med och så in pengar i en koncern, där man upprepade gånger får höra att människor blir frälsta genom våra olika arbeten! Samtidigt har jag hittat min församling där jag kan få växa i mina gåvor som jag har fått från Gud och där Jesus Alltid är viktigast och i centrum!
Livet går upp och ner men Gud är alltid trofast. Livet med honom är spännande, utmanande, tryggt och ibland obekvämt- men så VÄRT!! Det tar aldrig slut och jag blir aldrig nöjd. Tänk vad mycket överraskningar som väntar framöver…
Blessings
/Sara
Med Gud kan dina drömmar bli verklighet!
När jag var 14 år drömde jag om att jag en dag kommer jag att leva med Gud. Den drömmen blev verklighet för 10 år sedan när jag valde att följa Jesus på ett möte i mitt hemland – Slovakien. Men eftersom jag saknade en vision för mitt liv, drabbades jag efter flera månader av en djup depression. Jag kämpade med dåligt självförtroende, visste inte vem jag var och jag vågade inte prata med människor och var även rädd för att gå över gatan.
Men Gud hjälpte mig att drömma igen och tröstade mig ofta med sitt löfte från Jeremia 31:17 där det står att "Det finns hopp för din framtid..." Jag fick se på mig själv och min framtid ifrån Guds perspektiv igen och började bland annat drömma om att flytta till Sverige. Sist men inte minst började jag att ta min kallelse på allvar och sökte Gud för att han skulle leda mina steg.
Min dröm om Sverige blev verklighet år 2007 när jag flyttade till Uppsala för att gå Bibelskola. Gud visade mig vem jag är, varför han har skapat mig, höjde mitt självförtroende och nu vågar jag gå över gatorna igen :-)
För ett år sedan flyttade jag till Göteborg där mina andra drömmar började fullbordas: Jag började jobba som lärare inom grundskolan och jag har hittat en församling där jag kan utveckla mina gåvor och fick uppleva hur Jesus försörjer oss när vi lyder honom.
Våga drömma stort! Gud vidgade min tankevärld vilket gjorde att jag vågade sträcka mig efter min kallelse. Jag är oerhört tacksam för detta! Jag tror att Gud vill göra detsamma i ditt liv också. Undrar du vad du ska göra i ditt liv? Sök honom först och han visar dig mer än det – han visar dig vem du är.
Gud välsigna er!
Filip
”Du skulle ju kanske kunna hålla ett tal om Gud?”
Jag blev chockad över svaret. Jag hade nämligen fått i läxa i retorikkursen att hålla ett hyllningstal. Jag hade funderat på att hålla ett hyllningstal om Gud. Men jag hade inte vågat berätta detta för någon i skolan. Jag tolkade detta som ett tecken från Gud att jag verkligen skulle göra detta.
Kvällen innan jag skulle hålla talet hade jag inte ens börjat skriva på det. Men när jag satte mig vid datorn kom jag på exakt vad jag skulle skriva. Jag skickade ut sms till mina vänner i kyrkan att de skulle be för mig. Sedan bad jag att Gud skulle hjälpa mig med talet och sedan gick jag och la mig.
Jag minns att jag skrev mina stödlappar till talet först på rasten innan retoriklektionen. Jag var så sjukt nervös när jag gick in och satte mig i klassrummet. I tur och ordning höll alla sina tal och till sist var det min tur. Innan jag gick upp var jag livrädd och knäna skakade under mig. Men i samma ögonblick som jag steg fram och började tala släppte all rädsla. Jag märkte snabbt hur öppna mina klasskamrater var och de lyssnade intensivt till mitt tal. Många fick tårar i ögonen och det var en som blundade. Successivt så upplevde jag hur Guds närvaro föll ner starkare i rummet och hur jag blev bara mer frimodig.
Jag tror aldrig att jag har känt Guds närvaro så påtagligt som den dagen när jag höll mitt hyllningstal till Gud. När vi vågar stå upp för Gud även när vi är rädda så kommer Den Helige Anden och hjälper oss!
Detta skedde måndagen den 24:e november år 2008 när jag gick på tvåan på gymnasiet. I våras tog jag studenten och idag gör jag ett ”teamår” med praktik i denna församligen och som kamratstödjare på en skola.
/Emanuel Nilsson
Jag har nyss tagit studenten och slutat gymnasiet, många jag då träffade varje dag har jag inte sett på månader.
Min stora dröm och det jag längtar efter mest av allt är att få se mina vänner och dem runt omkring mig komma till
Gud och få se vem Han verkligen är, att få böja sina knän inför kungars Kung och bara ge sina liv till Honom. Det
har jag fått se hända flera gånger under dessa tre åren sedan jag själv började följa Jesus, och en av dessa vänner
är en av mina före detta klasskamrater.
Vi hade egentligen inte speciellt bra kontakt under gymnasietiden och vi umgicks inte alls utanför skolan, men mot slutet av sista året började vi snacka mer och mer och vi blev tillslut rätt goda vänner. Det var dock inte före gymnasiets slut som vi riktigt började umgås med varandra, då vi bestämde oss för att börja gymma tillsammans. Det tog inte lång tid tills vi var igång 3-4 gånger i veckan på gymmet. Vi båda var glada över vår nya vänskap och vi började även umgås efter gymmet, med några av mina andra vänner, kristna. Det var ingen tvekan om att min vän fick höra mycket prat om Gud; dels hade jag själv hela tiden haft med mig ett ord om att "av att höra evangeliet skapas tro", så jag talade så mycket om Gud och min egen upplevelse av Honom jag bara kunde när vi gymmade, och dels var Gud hela tiden mitt ibland oss när vi umgicks med mina andra kristna vänner.
För att göra en lång historia kort, min vän började långsamt men säkert (och helt omedvetet) fyllas med tro och längtan efter Gud, så när han en kväll stod inför ett beslut: Följa med på Göteborgskyrkans sommarläger och garanterat mötas utav Gud, eller; stanna hemma och missa den chans han i en månad (sedan vi började gymma) omedvetet väntat på, så beslöt han tillslut, efter många om och men, att följa med på lägret.
Under detta läger fick jag vara med och se en av mina bästa vänner, som jag bett så mycket för, möta Den Levande Guden och bli frälst! Den kvällen, under det mötet, var jag så oerhört överrumplad av Guds godhet så jag kunde inte göra annat än att bara vara på mina knän inför Honom och gråta av glädje!
Ge inte upp, fortsätt be för dem du bryr dig om, våga drömma och se dem möta och lovprisa Gud! Gud hör dina böner och om det är någon som vill se dina vänner bli frälsta är det Han, Jesus!
Hej! Jag heter Lukas och är 19 år! För mig har ljuset från evangeliet om Kristus alltid hållit mig kvar i en stark tro på Gud. När jag läser bibeln känner jag verkligen att jag blickar in i en vishet som övergår mitt eget förstånd. En vishet som alltid överbevisar mig om Guds kärlek så länge jag är öppen för att bli överbevisad. Men jag har sällan levt efter den visheten så hängivet som jag skulle ha velat.
Jag har aldrig behövt känna mig särskilt obekväm med att vara kristen eftersom jag gått både på kristen grundskola och kristet gymnasium. Min tid på grundskolan var riktigt bra och jag växte som person på många sätt. Framförallt blev jag utmanad att leva radikalt för Gud och det högg alltid till i hjärtat på mig när jag mötte människor som verkligen gav allt för Jesus. Sedan började jag på ett gymnasium som också har en kristen profil. Gudstjänsterna där var oftast extremt tråkiga enligt min åsikt. Mycket sanning förvisso, men sanning utan Guds ande och liv. Men bland mina kompisar konfronterade jag aldrig detta och berättade aldrig om det liv jag var så övertygad om att man kunde välja att leva, ett liv där man verkligen radikalt låter sig bli formad av Gud till Hans avbild, så som han faktiskt har skapat oss till att vara. Jag hade helt enkelt inte frimodigheten till det eftersom jag själv inte riktigt kände att jag levde så. Den mesta av min tid ägnade jag åt tv-spel och när jag tänkte på vad det skulle bli av mitt liv så hade jag ett hopp om att jag skulle få bli använd starkt av Gud, men det kändes avlägset och jag förstod inte riktigt hur det skulle gå till.
Genombrottet kom inte förrän i trean när hela klassen åkte en helg till Köpenhamn. Jag var öppen för att bli använd av Gud. Under resan fick jag lära känna mina klasskompisar betydligt djupare och jag förstod hur tufft vissa av dem hade det. Jag fick verkligen vara ett ljus i mörkret därför att jag valde att inte vara självupptagen. Efter den resan var jag mer desperat än någonsin efter Gud, och den här gången var det mer för andras skull än för min egen. Vid ett möte med en helskön och helgalen man vid namn Jeff blev jag döpt i Guds eld. Jeff bad att Guds eld skulle falla och plötsligt kände jag det som två tydliga stötar i magen och samtidigt började hela huden på mina armar och händer kännas som att den rent ut sagt bubblade eller kokade. Så kändes det i typ en timme. När han sedan la händerna på mig så kände jag ännu en gång elden i magen och hela huden (t.om i ansiktet) ”brann”.
Anledningen till att jag berättar detta är för att uppmuntra dig att lita på att Gud kommer att utrusta dig med sin ande och kraft när du väljer att lämna ditt eget och följa Honom. Om Gud har gett dig tro och du har blivit döpt i vatten, sök då också med stor iver att Han ska ge dig av sin ande och att du får bli döpt i Hans eld. Glöm inte att Jesus vill att vi i allt ska vara lika Honom! Han som säger: ”Be för sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner, ge som gåva vad ni har fått som gåva.” Du kanske säger: Hur ska jag någonsin kunna få tro till att leva så? Så länge du ser på dig själv kommer du aldrig få tro till det. Jag vet inte hur du känner, men jag blir i alla fall väldigt snabbt uttråkad av att se på mig själv. Se istället på Honom, härlighetens konung, skinande, alltigenom ren och underbar, Han som på korset tagit allt ditt mörker, för att det i Honom som är ljuset inte skall finnas mer!
Den här världen behöver mer än någonsin radikala kristna, som verkligen lever det de tror på! Ofta förstår vi inte hur djupt mörkret är omkring oss och hur stort behovet är av människor som väljer att ge upp sitt eget för att följa Jesus och lysa upp med Hans ljus i mörkret. Vi anar inte på hur stor bekostnad, både för vår egen och andras del, som vi väljer att stanna kvar inom vår bekvämlighet. Vi behöver ständigt be Gud att Han öppnar våra ögon och att Han bryter ner allt i våra liv till att vara grundat i Hans kärlek!